Lina Nylander

Årets resa blir definitivt Indienresan. Vi åkte dit på fältarbete med två halvklasser från Gångsätra. Vi skulle skriva vårt projektarbete. Jag har aldrig varit med om en mer upplyftande resa. Trots färder på tåg med bajs på spåren, sovandes i tältsängar fyllda med loppor, trots bristen på hygien och normalitet så var den här resan helt magisk. Under perioden vi var i Indien lärde jag mig mer om både mig själv och om andra människor än vad någon annan kunnat lära mig. Man bemöter jordens baksida och får perspektiv på livet då kvinnor, utan varken tänder, mat eller vatten tycker synd om en för ens föräldrar är skiljda och bor på olika håll. Man får perspektiv på sorgen efter tsunamin då många, exempelvis jag själv förlorade någon/några man höll kär då man ser att dessa människor inte har någonting kvar att ens sörja. Man får perspektiv på livet då en bebis lämnad utanför ett tempel blir statlig egendom. Man ber inte om en större lägenhet när man sett familjer bo i trähyddor i ödemarken. Framförallt lär man sig respektera andra människor och dess egenheter, man lär sig att inte ta saker för givet och att se att allting vi har i livet är relativt. Indien väckte en tacksamhet i mig som jag fortfarande bär med mig, dock glömmer man och låter återigen konsumtionsamhällets materialism påverka en. Men jag kommer alltid bära med mig vad jag lärde mig i Indien för resten av livet! Tack Gångsätra!