FINAL CALL FOR PASSENGER: LINA NYLANDER AND DANIELLA PERI. PLEASE ARRIVE IMMEDIATELY TO GATE NUMBER F59!!!

Klockan är inte mer än 8.30 denna dunkla, regninga, något dekadenta fredagsmorgon, när vi efter mycket om och men fixat incheckningen med ungerfär 40 kilos övervikt. Vi behövde inte betala, andledningen till detta är enligt min egna teori att SAS-snubben i disken redan utvecklat stor empati för dessa två "wannabe jibbers budar" som utan samvete glodde på honom med stora, skräckfyllda ögon. Mn ryska reskamrat Daniella hade hittils inte haft det så lätt. Hon var inte värd detta. Speciellt inte efter hennes lyriska och målande beskriningar om hur lätthanterlig och praktisk hennes "fina" 160 liters (hockeytrunkliknande) väska var. 

Tvivellöst den absolut bästa väskan. Inget kan stoppa superväskan. ingen. Oslagbar var nyckeordet.

Tycker därmed att det var onekligen oprofessionellt av SUGSAS att inte berätta det vi senare fck reda på: Ett collie får inte väga mer än 32 kilo av säkerhetsskäl. Enkel matematik talar för att en 160-litrare är mer av en tungviktare än så.
Detta delgavs oss 40 minuter innan flytt till Verbier. Ryssar har tydligen hett temprament. Har jag hört.  Detta var SAS-snubbens första misstag. 

Incheckningskillens tabbe nummer två var hans svar på frågan "Vad ska vi göra nu?!". Han tacklade det med ett ignorant " Jag vet inte". Nehe, han visste inte. Han visste inte någonting. Hela hans svar lös av ingenting. SAS-kille elikamed nada. Inte för att jag direkt väntade mig mycket av supersnillet bakom disken men kunde han inte kommit på någonting litet, inte mycket, bättre svar. Något någorlunda utvecklande, eller åtminstonde insprierande.Nix.

Det var därför vi inte blev tvingade att betala. Snacka om en konstald empati för övervikt. Fakeempati i sin renaste form. Han lät oss inte slippa av ren godhet och medkänsla (min första teori) utan av rädsla. SAS-killen var rädd för oss nu. Vi var ett levande utgörande hot, en fara, en risk, en olöslig gåta. Han visste varken ut eller in. Han hade inget val än att le sitt typiska "såhärlervipåsassmile" och låta oss checka in. 

To be continued. 

Lina Nylander







Kommentarer
Postat av: Amanda

Haha cpn.. hallå kan du fixa din mobil så man kan kommunicera med dig? det har gått cirkus tre dagar sen du lämnade mig högst drastiskt så jag skulle uppskatta åtminstone ett livstecken!

din HÄNgivne vän

2007-12-09 @ 18:03:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0