GODMORRRGON!!
Efter premiärkvällen är jag en mobil och en plånbok, samt en internetdosa fattigare. Jag tycker det känns bra. Det som känns bäst är att jag hade med min internetdosan ut. Det var ganska genomtänkt, man brukar ha bra användning för den när man är ute. Logga in på internetbanken, kolla kontoutdragen, föra över pengar till diverse saker, betala räkningar. Ja säg när sist man INTE gjorde det. Den är faktiskt ett mångsidigt partytrick.
I varje fall så var det en jävla slyna som tog grejerna. Först tog hon hela väskan (jag hatar henne), sen smyger äcklet iväg i något dammigt hörn på Casbah och börjar rota, hennes vidriga fingrar skakar av upphetsningen för nu har hon snott något och ska få massa saker heeelt gratis (hora), det är inte slut än. Nej, hon ska sedan lägga den länsade väskan på bardisken som någon slags trofé. En jävla runa av något som tidigare innehöll spår av liv men som nu är helt uttömd på energi och livvslust. Min väska såg verkligen övergiven ut när den platt som en fucking jävla pannkaka låg helt utsslagen på baren.
Shit va jag grät. Jag var helt förstörd. Inget någon sa kunde stoppa mina anfall. Men det känns bättre nu.
Alla i vårat krypin är sjuka. Feber eller hosta, huvudvärk eller snuva, benbrott eller öronont, arbetsskador och sömnbrist. Det är ingen av de nyanlända som åkt skidor än. "De har för mycket saker att fixa". Men jag förstår dem.
Jag undrar om någon vet något br aknp för att bli frisk? Jag har inte den själsliga styrkan eller tiden för att vara sjuk. Jag känner mig fan döende.
Kom igen nu Amanda och Rasmus. Ni kan väl åtminstonde signa era kommentarer med någon annans namn någon gång. Bara visa lite team-spririt. Lite känsla. Om ni båda skriver 3 fingerande kommentarer var så har jag helt plötsligt sex aktiva läsare PLUS mina två fotbollskommentatorer. Det är ju glassigt som fan. Om jag är Gunvald Larsson så kan du Rasmus vara Martin Beck. Amanda du får vara den finska kärringen med glugg mellan framtänderna. Hon som myntade uttrycket "Deat aer jaaeg som er keatptean påå den häear båoäten".
Är ni med?
I förrgår på jobbet så serverade jag COCO - CLUBS staff. De är riktigt bra på att svina. Egentligen vill nog alla jobba på Casbah men de vågar inte riktigt erkänna det, varken för oss eller för sig själva. Klockan tre dundrar de in. "CAN WE HAVE A TABLE". Ja ja visst kan dem få det. Placerar dem på vippen och Pierre Jean tar beställningen. De har nu en timme på sig att dricka upp: 2 liter greygoose vodka och 2 champagneflaskor, 10 öl, 2 shakers och oräkneliga shots. Klart att de lyckas. Den tidigare vippen ser efter en timme ut som ett härbärge. Glasflaskor överallt, splitter på golvet, omkullvälta bord och stolar och som krydda på moset ligger någon dekadent fransman avdäckad i nått hörn. Suck.
När jag kommer hem sitter en av COCOS MANLIGA PERSONAL vid vårat kök och sällskapar en av mina vänner. Vem får ni inte veta. Söt var han i varje fall.
Min förföljare is going strong. Jag tror typ han är kär i mig. Häromkvällen låg han i min säng när jag kom hem(!?!?!) utan min vetskap och han har erbjudit sig att celebrera en swedish christmas with me. Det är ju trevligt. Men det finns en gräns. Vi är ju inte gifta.
Nu ringer han, måste sluta.
STAY BLACK.
Lina Nylander
I varje fall så var det en jävla slyna som tog grejerna. Först tog hon hela väskan (jag hatar henne), sen smyger äcklet iväg i något dammigt hörn på Casbah och börjar rota, hennes vidriga fingrar skakar av upphetsningen för nu har hon snott något och ska få massa saker heeelt gratis (hora), det är inte slut än. Nej, hon ska sedan lägga den länsade väskan på bardisken som någon slags trofé. En jävla runa av något som tidigare innehöll spår av liv men som nu är helt uttömd på energi och livvslust. Min väska såg verkligen övergiven ut när den platt som en fucking jävla pannkaka låg helt utsslagen på baren.
Shit va jag grät. Jag var helt förstörd. Inget någon sa kunde stoppa mina anfall. Men det känns bättre nu.
Alla i vårat krypin är sjuka. Feber eller hosta, huvudvärk eller snuva, benbrott eller öronont, arbetsskador och sömnbrist. Det är ingen av de nyanlända som åkt skidor än. "De har för mycket saker att fixa". Men jag förstår dem.
Jag undrar om någon vet något br aknp för att bli frisk? Jag har inte den själsliga styrkan eller tiden för att vara sjuk. Jag känner mig fan döende.
Kom igen nu Amanda och Rasmus. Ni kan väl åtminstonde signa era kommentarer med någon annans namn någon gång. Bara visa lite team-spririt. Lite känsla. Om ni båda skriver 3 fingerande kommentarer var så har jag helt plötsligt sex aktiva läsare PLUS mina två fotbollskommentatorer. Det är ju glassigt som fan. Om jag är Gunvald Larsson så kan du Rasmus vara Martin Beck. Amanda du får vara den finska kärringen med glugg mellan framtänderna. Hon som myntade uttrycket "Deat aer jaaeg som er keatptean påå den häear båoäten".
Är ni med?
I förrgår på jobbet så serverade jag COCO - CLUBS staff. De är riktigt bra på att svina. Egentligen vill nog alla jobba på Casbah men de vågar inte riktigt erkänna det, varken för oss eller för sig själva. Klockan tre dundrar de in. "CAN WE HAVE A TABLE". Ja ja visst kan dem få det. Placerar dem på vippen och Pierre Jean tar beställningen. De har nu en timme på sig att dricka upp: 2 liter greygoose vodka och 2 champagneflaskor, 10 öl, 2 shakers och oräkneliga shots. Klart att de lyckas. Den tidigare vippen ser efter en timme ut som ett härbärge. Glasflaskor överallt, splitter på golvet, omkullvälta bord och stolar och som krydda på moset ligger någon dekadent fransman avdäckad i nått hörn. Suck.
När jag kommer hem sitter en av COCOS MANLIGA PERSONAL vid vårat kök och sällskapar en av mina vänner. Vem får ni inte veta. Söt var han i varje fall.
Min förföljare is going strong. Jag tror typ han är kär i mig. Häromkvällen låg han i min säng när jag kom hem(!?!?!) utan min vetskap och han har erbjudit sig att celebrera en swedish christmas with me. Det är ju trevligt. Men det finns en gräns. Vi är ju inte gifta.
Nu ringer han, måste sluta.
STAY BLACK.
Lina Nylander
Kommentarer
Trackback
