HompHomp!
Så trött som jag varit idag har jag aldrig, aldrig någonsin varit. En döing skulle framstå som en riktigt sprinter jämfört med mig. Normala saker som att äta, prata engelska, gå, bära skidor och vara glad har framkallat skakningar, stamning, narkolepsi och mjölksyra, Hela jag är ett stort bubbelvatten. Det är inte normalt att behöva tänka "lyft benet nu lina" för varje trappsteg man tar. Det är för mycket för mig. Jobba sju timmar varje natt, sova i fyra, åka skidor i fem och sen jobba igen. Det behövs mer vila. Mer sömn. Mer kudde. Mer täcke. Mer madrass. Mindre vakna timmar.
Nu har jag just ätit middag, gourmet var bara förnamnet. Musli med fettomjölk och en tomat som smakar guldfisk på ett trött knäckebröd. Mums. Jag kan fixa receptet till er som vill ha det. För mig är det lugnt.
Denna morgon hade jag tänkt sova ut, men så blev det inte. Anledningen till detta var att en kille kom, oanmäld hem till oss och väckte mig genom att sätta sig på min säng. Han hade köpt frukost. Det är jättegulligt men varken min kropp, vår relation eller mitt psyke var redo för det. Kändes ungefär som ni vet när man sitter och halvsover hemma och någon i ens familj helt plötsligt rycker tag i en som om de vore en sinnesjuk mördare på jakt efter nästa offer. I varje fall blir man skiträdd och skriker rakt ut som fröken sinnessjuk nummer två. Hjärtat klappar och man får en slight touch av andnöd, man stirrar sig maniskt halvvaket omkring för att kunna tolka det man nyss upplevt utan att finna några svar.
Vi körde jibberstyle i skogen igår. Jag och Vanessa. Eller vi försökte. Sveriges tätaste granskog med klippor hade inte varit en match jämfört med det här. Olivia du måste sluta vara hemma när du behövs med dina 360 kickflips over the rocks and on the treetops. Kom igen nu. Visa lite välvilja. Vanessa är en riktigt modig krabat, inget kan stoppa henne. Inte ens det enorma droppet (du vet vilket) vi stod framför i början av skogen. Du bara köttade. No limits. Nya freeride. Jag däremot körde straight to the rock and went down. Men de va lugnt. Ingen skada skedd. Trots det femton meter höga droppet. Ingen big deal.
Pierre var riktigt snäll igår. Jag frågade honom om han var gay, det var han inte. Han är bi. Bara så ni vet.
Sayonara mina vänner.
Daniella har förresten en ny favoritlåt. The Iron Sea. Den är rätt pampig. Lycka till med osten nu.
Lina Nylander
Nu har jag just ätit middag, gourmet var bara förnamnet. Musli med fettomjölk och en tomat som smakar guldfisk på ett trött knäckebröd. Mums. Jag kan fixa receptet till er som vill ha det. För mig är det lugnt.
Denna morgon hade jag tänkt sova ut, men så blev det inte. Anledningen till detta var att en kille kom, oanmäld hem till oss och väckte mig genom att sätta sig på min säng. Han hade köpt frukost. Det är jättegulligt men varken min kropp, vår relation eller mitt psyke var redo för det. Kändes ungefär som ni vet när man sitter och halvsover hemma och någon i ens familj helt plötsligt rycker tag i en som om de vore en sinnesjuk mördare på jakt efter nästa offer. I varje fall blir man skiträdd och skriker rakt ut som fröken sinnessjuk nummer två. Hjärtat klappar och man får en slight touch av andnöd, man stirrar sig maniskt halvvaket omkring för att kunna tolka det man nyss upplevt utan att finna några svar.
Vi körde jibberstyle i skogen igår. Jag och Vanessa. Eller vi försökte. Sveriges tätaste granskog med klippor hade inte varit en match jämfört med det här. Olivia du måste sluta vara hemma när du behövs med dina 360 kickflips over the rocks and on the treetops. Kom igen nu. Visa lite välvilja. Vanessa är en riktigt modig krabat, inget kan stoppa henne. Inte ens det enorma droppet (du vet vilket) vi stod framför i början av skogen. Du bara köttade. No limits. Nya freeride. Jag däremot körde straight to the rock and went down. Men de va lugnt. Ingen skada skedd. Trots det femton meter höga droppet. Ingen big deal.
Pierre var riktigt snäll igår. Jag frågade honom om han var gay, det var han inte. Han är bi. Bara så ni vet.
Sayonara mina vänner.
Daniella har förresten en ny favoritlåt. The Iron Sea. Den är rätt pampig. Lycka till med osten nu.
Lina Nylander
Kommentarer
Trackback
