Spontanitet.
Spontanitet är ett relativt begrepp, anledningen till relativiteten är den vaga gränsen mellan vad som räknas som spontant och vad som räknas som impulsivt. Jag har alltid beundrat spontanitet, diffusa, otippade saker man gör och initiativtagande. Men när spontaniteten övergår i okontrollerbar impulsivitet känns det ganska osmickrande. Kan det finnas ett sammanhang, ju mer spontan man är desto mer impulsiv blir man av ren automatik? "Man lever bara en gång", en klysha som bidrar till detta oberäkenliga beteende. Jag hatar den klyschan. Den får vissa personer att begå handlingar som de egentligen varken kan eller vill stå för i efterhand. Anledningen till det är att de i stundens hetta resonerade i "you only live once" klyschans djupa vatten.
Här är en några tänkvärda rader jag fått av en kär vän efter ett bråk som kändes som sju svåra år.
"Minnen är resultatet av allt som kunde undvikits
att vara någon som säger att man gillar mysiga hemmakvällar på psyket och långa promenader längst tågrälsen.
Jag är en förlorare och förlorare tror bara på tillfälligheter
vi måste ju
för det räcker inte
med att bli älskad
för att veta vad kärlek är måste man bli lämnad också
Det är aldrig stilla inuti
jag var tio när jag för första gången ångrade hela mitt dåvarande liv
jag begick ett misstag
numera har jag dock lärt mig hur man kan skapa ett helt liv genom att hela tiden begå misstag
jag hörde polstjärnan viska inatt "du är så vilsen, så vilsen att inte ens jag kan visa dig hem"
Så väldigt mycket älskar jag dig för inget gör så ont som du
Inget gör mig lika vilsen och att jag vill stöta bort dig från mig betyder ju egentligen
bara att du är det finaste jag har
just det där med att prata med dig på kvällen och säga kommer inte du till livet imorgon kommer inte jag heller
till varandra
men jag kan aldrig bli fantastisk med dig
och jag kan aldrig någonsin bli fantastisk utan dig
det är det
det är det som kommer att förstöra mig
hur jag än gör
vilken väg jag än väljer
kommer jag aldrig någonsin komma fram"
Jag vet att du vet att jag skriver till dig nu, du vet vem du är och jag älskar dig mer än jag trodde man kunde älska en vän. Konsten är ju att förstå. Himmel blå Himmel Blå med Håkan Hellström passar ihop med den här texten.
Saknar dig Love...
Deppig? Lyssna på Guillemots - Sea.
Så mår du ännu sämre.
Lina Nylander
Kommentarer
Postat av: amanda
det är inte ens verkligt hur mycket jag saknar dig längre
Trackback
