Lina Nylander

Olivia är tillbaka på banan, och det med marginal. Hon mår så bra att hon både dansade och drack en hel pint öl på afterskin. Fem liter. Helt själv. Halsbölden är uppenbart borta. Sen var hon så full så hon var tvungen att gå hem. Fast Olivia gick inte hem, istället gick hon till Puben och blev ännu fullare. Sen garvade hon åt mig som däckade efter första stoppet. Som om hon vore någon slags förebild. Gosh.

Idag var vi ute i backen hela dagen. Riktigt bra åkning tack vare lössnö och sol..! Man blir ju så lycklig. Blev dock lite lätt förvånad när en paraglider dök ner precis framför mig. Från ingenstans. Bara duns. Jag undar fortfarande om det var meningen eller om han helt enkelt hade tappat kontrollen.

Sen vi i vårt kollektiv bestämde oss för att vi skulle ha våran egen mat istället för att dela på allt så hör man konstant kommentarer som: Vem fan har ätit upp mina chips? Har någon sett min tomat? Seriöst, var är mitt äpple?! Jag tycket att hela grejen är väldigt komisk. Haha. Hur någon helt frenetsikt letar efter något i kylen som sedan är borta och som sedan med en ton blandad av förfäran, ilska och beskyllelse frågar var tomaten är. Vi måste ha en mattjuv någonstans. Kanske är det grannen. Vad vet jag.

Vi har en torktumlare på jobbet. En riktigt stor en, en hotelltorkare. Där får det plats hur mycket som helst och i den här specifika torktumlaren brukar folk åka i slutet av kvällen. Det är något man gör här. Snurrar runt i den enorma torktumlaren. På meters avstånd ser den riktigt läskig ut, en stor, beige, fyrkantig tyrann som bara väntar på att torka sönder dig. Uuuuoohh.. Blev livrädd när de talade om för mig att alla som jobbar måste ha testat åkturen. Men det skulle å andra sidan vara ganska roligt. Siri är i vilket fall som helt helt övertaggad på att prova så hon får härmed min plats.

Saker vi saknar hemma:

Quinoa sallad med sweetchili marinerad kyckling.

Estrellas lessfat chips.

Ett eget rum.

Cashewnötter i maten.

Ajax spray.

Rena strumpor och en mamma som sorterar och tvättar dem åt en.



Förresten. Tack för kommentaren Linn. Kul att du är så populär där hemma!!!

PUSS

Här är kärleksparet. Bella och Siri vill bara ro om varann.

Idag åkte vi skidor. Det var inte direkt bara vi, pöbeln var där också. Demons in the slopes. Turister. Puckel skapare. Okontrollerat svängande kors och tvärs över hela jävla alpen. Klarar inte av dem. Svor åt en unge på franska. Putan! PYTAN! Eller hur det stavas. Betyder typ slyna. Rätt åt henne var det i vilket fall som helst. Hon höll ju inte bara på att ta livet av sig själv utan hon var en fara för allmänheten. Ungjävel.

Siri åkte bräda idag. Jag var riktigt stolt över lill-alkisen. Siris snowboardboots är lika stora som en krympt strumpa. Pyttesmå och jättesöta. Hon klarade sig bra men ligger nu i framstupa sidoläge, helt utslagen underslafen på sängen. Bella, jag och Dani trodde att vi var riktigt jibbers idag och gav oss helt utan vett och lavinsändare ut i offpisten. Men det gick bra. Förutom diverse Stighelmer fasoner. Siri var också med. Men hon trodde inte att hon var ett ski-pro. Hon var mer ödmjuk.

Linn, vi saknar dig. Jag saknar dig. Kommer du ner? Lyssnar på Dream Machine och tänker på dig, kom hit. Snellaaa.

Jag vet att jag särskriver, men jag vet det bara för att folk (hostrashostmus) säger det. Jag letar igenom mina inlägg efter särskrivningar varje gång då detta är ett återkommande problem. Men jag hittar inga. Bara ibland. Min hjärna måste vara helt inkapabel att lära. Jag är nog dum i huvudet när det kommer till kritan.

Min stalker har lugnat ner sig efter jag pekat fuck-you till honom, med båda händerna häom veckan. Moget beteende av mig för övrigt, jag vet. Han pekade i och för sig tillbaka så det var inte bara jag som fick stå i skamvrån. Sen var han skitlack i ett par dagar, jag ignorerade honom totalt. Vi hördes ingenting på ett tag. Frid och fröjd. Lugn och ro. Tills han inte kunde hålla sig längre och hörde av sig, då gjorde jag misstaget att svara och nu vill han att jag ska följa med honom till Lausanne som moraliskt stöd när han hälsar på sin sjuka kompis. Vi kan ju lika gärna gifta oss.

Svåra killar är roligare. Så är det bara.

Playern, som jag nämnde tidigare är snygg. Fast han luktar mat. Det är ett minus. Delvis kan det nog bero på att han kock, det är ju ett plus så det jämnar ut sig rent teoretiskt. Hemma hos honom står en skål på vardagsrumsbordet. En helt vanlig, typiskt snäll skål. Fylld med gräs. Jag kan inte släppa det. Jag förväntade mig en blomma eller kanske chocklad. Men marijuana. Nej jag kan inte tackla det. Inte för att jag är någon konservativ drogmotståndare. jag är nog bara inte liberal nog att sträcka mig till knark som bordskrydda. Än. Något jag heller inte visste var att några av Europas största knarkodlingar är lokaliserade i dessa bergstrakter. Det trodde jag inte om Schweiz. Okej Kroatien. Men inte här. Är jag bara fördomsfull?
På tal om ansvar och knark ska jag råda er alla att aldrig, då menar jag aldrig, lämna era kommande barn till skidskolor i Verbier. Alla skidinstruktörer röker på. Blir skithöga och tar sedan hand om massa blåbär. Siris kille Archy tillexempel, han glömde sex flickor på place central häromdan. Han är instruktör.


Här är några låtar ni borde ladda ner som det är hyperhög mysfaktor på:

Fallen - Ron Sexsmith

Forever - The Hives

A Year With You - Maia Hirasawa

For the windows in Paradise - Surfjan Stevens

I just dont think i'll ever get over you - Colin Hay

Bridge over Troubled Water - Simon and Garfunkel

Hela José Gonzales nya platta. Den är verkligen mysig, man behöver inte ens lyssna, bara höra för att njuta. Han är förövrigt nominerad till DN's kulturpris inom Musik. Om ni är utomlands så håll även utkik då han är på turné! Må rätt man vinna!

So long.

Jag har inte rökt idag. Det är fantastiskt. Klockan är snart nio. Känner mig riktigt stolt. Sen är det en annan sak att jag gick upp klockan sex. Min dygnsrythm är riktigt urkukad nu. Det finns inget att göra åt. Kommer hem runt åttatiden på morgnarna, möter kompisar som är på väg till jobbet då jag ska hem och lägga mig. Suck. Varje morgon bevittnar jag solens uppgång och blir lika deprimerad vare gång. Jag har inte ens sett solen idag, förutom imorse i ca sex minuter. Det var de bästa sex minutrarna i mitt liv. Jag fattar verkligen inte hur nattklubbsveteranerna står ut. Man blir ju inte direkt jättepigg av det här.

Jag ska nog säga upp mig.

"Forgive me"

Nytt år och nya löften. Det är väl alltid så det ska börja. Anna Ingelson som är här för tillfället har nyårslöftet: Gör det igen och gör det rätt. Det var nog det absolut bästa jag hört så jag anammade löftet med desamma. Tror ni att det går bra för mig? Nepp, mitt är snarare: Gör det igen och gör fel igen, försök släta över det men gör fel ändå.

Inte supermycket har hänt sen nyår, eller jo, Siri har flyttat in i våningsängsrummet. Det är en big happening. Siri är så oseriöst soft. Hon bryr sig inte om någonting här. Det enda hon gör är att kröka. Hon har inte ens åkt skidor än. Jag börjar misstänka en dold alkoholism i henne och filosoferar kring den egentliga anledningen till att hon är här. . . Förresten är Siri kär. I Archy. Archy är britt. Typisk britt. Fast skit snygg.

Lyssna på: Hitten med Those Dancing Days.

Tjejen som sjunger är 18 bast. Hon har lyckats. Till skillnad från vissa andra.

STAY BLACK.

En helt otroligt, magiskt, glittrande, levande fest! Jag har aldrig bevittnat en sådan mobilisering av unga människor någonsin. Hela place central, centrum, var helt fullproppat. Säkert 6000 ungdomar som samlas på samma plats vid samma tid för att välkomna det nya året! Jag fick se allting från första parkett, i afterskin på farinets balkong bevittnade jag denna massiva folkmassans firande. Har aldrig sett på maken. Det var folk överallt, i lyktstolpar, i träden, på vägarna. Det var en levande konsert. Musik pumpades ur enorma högtalare och lyckokänslor florerade som aldrig förr. Nakna män dansandes på biltak, galna fyrverkerier och sprutandes av billig champagne har aldrig tidigare varit en mer klockren kombination. Nyårsfirandet i Verbier är det i särklass bästa och konkurrerar ut allt annat firande jag någonsin bevittnat. Hindu bröllop kan slänga sig i väggen.

Efter tolvslagets magik var vi tvugna att springa ner på Casbah för att jobba, men euforin var total och det kändes bara kul. James Blunt (host Olivia) var där, satt nöjd i vippen och sjöng med i Relax med Mika. Alla bord var bokade och gästerna var dyngraka. Hade ett svensk bord med ett gäng killar och tjejer från Stockholm, deras första beställning var på massa värmeljus. Jag hämtade säkert 15 men det räkte inte, nej, hämtade 30 till. De ville att det skulle se ut som om de var en sekt i seans tror jag. Det fick nästan inte plats något annat än ljusen på bordet. Ett beteende jag märkt att svenskar har är att de nästan är lika ivriga med kameran som vilken japp som helst. Helt plötsligt var jag fotograf också. Efter deras sortie så satt Erik Florén och killarna vid det bordet, kändes lite lätt konstigt, men kul, att vara sina vänners servitris. Deras vilja var min lag.

Cornelia och jag började bråka med några fransyskor på toaletten senare på kvällen, eller de började snarare bråka med oss. Å helvete vilket temprament dem har. När vi gick in på toan för att fly undan terroristerna bankade och sparkade de på dörren så jag trodde den skulle gå sönder. Blev livrädd. Struntade i det och gick ut, där stod dem. "Ohåeh Youé fueckeuing bitchööö", "Whatöeu isö youérö föcking prroblöm?!!!!".? Jag fattade ingenting, jag trodde de hade gett upp. Jag började skratta för att dem var så äckliga och Cornelia, slagskämpen, tjaffsade vidare. Från ingenstans så kastar ena fransyskan hela sin drink över henne, då ballar Nea ur och slår till henne sen var fighten igång. Inte för att de slogs men de var helt galna. Nea försöker fly men terroristerna springer efter och står och puttar på henne, vakterna vägrar slänga ut offrena och istället blir en kille som försvarar Nea utsläng. Så jävla Schweiz. Neas hand är i vilket fall som helst väldigt röd idag då hon kötta in den i väggen av ren ilska efteråt.


Efter stängning och städning var klockan sju. Då skulle staffen ha efterfest. Fast jag inte var på humör kunde jag inte låta bli att ta en white russian och efter det så fanns det ingen återvändo. Efter ca en timme var mina kollegor oigenkännliga. En hade riddardräkt på sig, en annan var helt plötsligt utklädd till indian med en ko-fäll som höftskynde och en tredje löpte amok i en kyckligdräkt. med näbb å allt. Fråga mig inte varför vi har en maskeradlåda på jobbet. Så fortsatte det och när det finns tre barer med allting man vill ha i så är det ganska svårt att säga nej. Man får nämligen stora begär efter att testa sina barkunskaper och blandar otaliga shakers och drinkar som man sen i ren vinnarglädje bara måste dricka upp.

Efterfesten pågick till ungefär 09.30. Sen gick vi och åt frukost på Offshore och nu var det Daniellas tur att vara min servitris. Folk var ute och såg hyperfräscha ut på väg upp i backen när 8 pers med festkläder, dyngfulla stapplar ut från klubben och in på resturangen. Herregud. Skamset så här i efterhand men det var värt det.

Casbaah superior.

Save the Rave.

/Lina Nylander