Lina Nylander

Idag åkte vi skidor. Det var inte direkt bara vi, pöbeln var där också. Demons in the slopes. Turister. Puckel skapare. Okontrollerat svängande kors och tvärs över hela jävla alpen. Klarar inte av dem. Svor åt en unge på franska. Putan! PYTAN! Eller hur det stavas. Betyder typ slyna. Rätt åt henne var det i vilket fall som helst. Hon höll ju inte bara på att ta livet av sig själv utan hon var en fara för allmänheten. Ungjävel.

Siri åkte bräda idag. Jag var riktigt stolt över lill-alkisen. Siris snowboardboots är lika stora som en krympt strumpa. Pyttesmå och jättesöta. Hon klarade sig bra men ligger nu i framstupa sidoläge, helt utslagen underslafen på sängen. Bella, jag och Dani trodde att vi var riktigt jibbers idag och gav oss helt utan vett och lavinsändare ut i offpisten. Men det gick bra. Förutom diverse Stighelmer fasoner. Siri var också med. Men hon trodde inte att hon var ett ski-pro. Hon var mer ödmjuk.

Linn, vi saknar dig. Jag saknar dig. Kommer du ner? Lyssnar på Dream Machine och tänker på dig, kom hit. Snellaaa.

Jag vet att jag särskriver, men jag vet det bara för att folk (hostrashostmus) säger det. Jag letar igenom mina inlägg efter särskrivningar varje gång då detta är ett återkommande problem. Men jag hittar inga. Bara ibland. Min hjärna måste vara helt inkapabel att lära. Jag är nog dum i huvudet när det kommer till kritan.

Min stalker har lugnat ner sig efter jag pekat fuck-you till honom, med båda händerna häom veckan. Moget beteende av mig för övrigt, jag vet. Han pekade i och för sig tillbaka så det var inte bara jag som fick stå i skamvrån. Sen var han skitlack i ett par dagar, jag ignorerade honom totalt. Vi hördes ingenting på ett tag. Frid och fröjd. Lugn och ro. Tills han inte kunde hålla sig längre och hörde av sig, då gjorde jag misstaget att svara och nu vill han att jag ska följa med honom till Lausanne som moraliskt stöd när han hälsar på sin sjuka kompis. Vi kan ju lika gärna gifta oss.

Svåra killar är roligare. Så är det bara.

Playern, som jag nämnde tidigare är snygg. Fast han luktar mat. Det är ett minus. Delvis kan det nog bero på att han kock, det är ju ett plus så det jämnar ut sig rent teoretiskt. Hemma hos honom står en skål på vardagsrumsbordet. En helt vanlig, typiskt snäll skål. Fylld med gräs. Jag kan inte släppa det. Jag förväntade mig en blomma eller kanske chocklad. Men marijuana. Nej jag kan inte tackla det. Inte för att jag är någon konservativ drogmotståndare. jag är nog bara inte liberal nog att sträcka mig till knark som bordskrydda. Än. Något jag heller inte visste var att några av Europas största knarkodlingar är lokaliserade i dessa bergstrakter. Det trodde jag inte om Schweiz. Okej Kroatien. Men inte här. Är jag bara fördomsfull?
På tal om ansvar och knark ska jag råda er alla att aldrig, då menar jag aldrig, lämna era kommande barn till skidskolor i Verbier. Alla skidinstruktörer röker på. Blir skithöga och tar sedan hand om massa blåbär. Siris kille Archy tillexempel, han glömde sex flickor på place central häromdan. Han är instruktör.


Här är några låtar ni borde ladda ner som det är hyperhög mysfaktor på:

Fallen - Ron Sexsmith

Forever - The Hives

A Year With You - Maia Hirasawa

For the windows in Paradise - Surfjan Stevens

I just dont think i'll ever get over you - Colin Hay

Bridge over Troubled Water - Simon and Garfunkel

Hela José Gonzales nya platta. Den är verkligen mysig, man behöver inte ens lyssna, bara höra för att njuta. Han är förövrigt nominerad till DN's kulturpris inom Musik. Om ni är utomlands så håll även utkik då han är på turné! Må rätt man vinna!

So long.