Lina Nylander

Sara och jag kollar på cheaters,det handlar om diverse besatta människor som anlitar privatdektektiver för att reda ut hurvida deras partner är otrogen eller inte. Termer som "den misstänkta" och "den tredje parten" används frekvent. Budskapet är universalt. Otrohet är en dygd.  Cheaters är en så kallad "realityshow", i sånna här shower har alla "had enough". Det är den mest missbrukade kommentaren efter att man inte can take it anymore.

"I cant take this anymore, I HAD ENOUGH OF THIS". Okej. Bra. Då vet vi. Nu slåss dem. Superspionerna har hittat the truth nu och den har revealats. Spännande. Ena killen har satt på den andres brud, och nu har han anlitaren av superspionerna definitivt had enough. Under temat "Confrontation" ska de nu göra upp, i en liten fight sådär. Bruden står såklart och vrålar "STOP IT, WHAT ARE YOU DOOOING??", helt utan önskad effekt. Det ser ut som att två tanter med skörbjugg slåss. Krystat.  Varför kollar jag på det här? Seriöst, varför finns det program i den har genren? Till vilka riktar det sig?  Till sådana som mig? Ointellektualiteten lägger sig som ett moln i rummet och vi byter kanal, kollar istället på Navy CIS. Vilket lyft.

Jag känner mig tragiskt.